.

Söndag, söndag,söndag. Ångest-svar jag. Men jag försöker att vara positiv ,jag är är positiv. Vissa dagar är jag så sjukt djup. Jag går runt och tänker en massa djupa tankar som inte jag själv kan svaren på. Jag är den där glada positiva korta tjejen som folk kanske inte ta så seriöst i alla lägen. Ibland känns det som att folk driver med än. Dom tror att jag inte ta illa upp eller bry mig. Jag skratta ofta bort saker men egentligen bry jag mig alldeles för mycket. Det är lätt att man säger att man skiter i vad folk säger om en, att man inte bry sig hur man ser ut " jag är jag och jag struntar i vad folk tycker om mig" Men handen på hjärtat, det gör du inte alls. Du bry dig alldeles för mycket om hur du ser ut, du ge fejkade leende, du låtsas vara positiv för att ha en "bra fasad".

Jag tror livet är som en bok. Du måste läsa klart en sida innan du kan bläddra till nästa. Du måste avsluta vissa saker innan du kan ta itu med nästa grej. Det är mycket jag vill skriva men jag gör det inte. Kanske för att det kan såra andra människor, kanske för att jag inte kan skriva allt på en dum blogg. Nu låter det som att jag i stort sett är sjukt deprimerad och as ledsen. Det är jag inte. Men ibland undra jag vad som finns bakom alla fejkade leende,utan all smink,utan all positivitet och bakom alla skratt. Jag vill veta hur folk egentligen mår. För hur ofta prata vi med varandra på det sättet? Det negativa ska vi hålla inom oss ,men ibland måste det ju bara sägas rakt ut. Vågar vi det?