.

.... Hör jag mormor säga från köket. Det komiska är att på senaste tiden har jag varit sur som en fil dunke (kan man skriva så?)Skolböcker som aldrig tar slut och lite mens på det.

Är hemma i Värnamo över helgen. Såhär mysigt har vi haft det idag! Har varit barnvakt åt världens intensivaste tvååring. Var jag själv sån?

Har tvättat och sitter nu med det sista inför tentan imorgon.... Gud vad jag är trött på allt som heter skola just nu. Puuss

Nu kommer jag skriva ett sånt där töntigt inlägg som jag är lite emot. Som jag kommer vilja radera imorgon Men måste skriva av mig. Jag är så himla kär. Klart det finns stunder då jag inte alls tycker som du och stunder då jag fundera över hur du egentligen tänker men idag fick jag en liten uppenbarelse. Jag satt i soffan och du låg och tog din klassiska eftermiddagstupplur. Jag tittade på dig log lite och tänkte att jag älskar verkligen dig. Jag fråga mig själv hur du egentligen står ut med mig. Att jag enad dagen hänger på dig som en disktrasa och dagen efter är jag sur och otrevlig och säger mindre trevliga saker. Det är en gåta. Men ändå säger du så ofta att du faktiskt älskar mig. Förmodligen mer gånger än vad jag säger det till dig. Man vet inget om framtiden men just nu är du det för mig och för varje dag som går inser jag att ett liv utan dig skulle vara omöjligt. Jag hoppas allt tjejer får en sådan fin pojkvän som du. Jag älskar dig min fina Simon Andersson. Jag älskar dig min allra bästa vän. Jag älskar den jag är när jag är med dig. Jag älskar att jag saknar dig så fort jag stängt dörren. För min högsta önskan då är att du ska öppna den igen och ger mig en kyss och säga " vi ses snart igen hjärtat"