.

Jag drog på mej mina träningskläder, åkte och hämtade upp Julia ( vi hann avverkar både te och mackor innan vi satte oss i bilen igen) Sedan hände det. Själva träningspasset. Jag kunde känna varenda svettdroppe. Det var jobbigt för en kropp som inte tränat på ett år ungefär. Men ojjj vad härligt det var! Man känner sej så otroligt nyttig. Hoppas denna känsla håller i sig nu.

Imorgon blir det en liten tripp med Mamma. Måste göra något på dagarna. Sedan ska jag städa hos min kära underbara farmor. Samtidigt hoppas jag att jobbet ringer för jag behöver varenda krona jag kan får in på kortet.




Me and jullll

Måndag. Kan väl börja säga att jag överlevde jobba helgen. Det gick bättre än förväntat måste jag säga men skönt att det är över. Det bästa är att jag har tjänat feteee mycket pengar! Skönt att veta att man klara sig ett litet tag iallefall.

Idag har jag hunnit vara hos tandläkaren, besöket tog 5 minuter så det kändes sjukt onödigt att ens går dit. Nu har jag precis rensat min garderob och städat rummet lite. Känns underbart att bara titta sig runt och ser att alla ligger där det ska. Om en liten stund ska jag till farmor och äta. Efter det hämta ut en sak på posten och sedan slinga och klippa håret. Ikväll blir det förhoppningsvis träning!Låter som en kanon dag. Skiter i att sminka mig. Ska bara vara. Idag.

Bjuder på en osminkad vacker bild....

Godkväll. Min dag sammanfattas med jobb, fika och en vända på stan. En väldigt bra dag med andra ord. Jag måste börjar ser mitt jobb som något mycket positivt . Det går så många i min ålder utan jobb så jag måste vara tacksam! Kom ihåg det nu Amanda , VAR tacksam. Fotfarande tacksam? Jarråååå....ehmm jaa? Jooo? Njaaa? Ja... 

Jag måste hur som helt skaffa ett par bekväma skor. Mina fötter döda mig typ. 

Nästa vecka kommer det blir revolution i mitt liv. Jag ska börja träna. Träna, träna och åter träna. Jag vill känna
mig stark och mer fast. Nej, jag väger inte 156,4 kg men jag vill känna att min kropp är tränad. Just nu känner jag mig som en hösäck. Tänkte för 2 h sen att jag inte ska äta mer onyttigt. 2 h senare : En munk och en blåbärsmuffins. Bestämde precis med min man att vi ska äta pizza imorgon. Helt klart tummen upp. 

Frågan jag nu ställer mig är varför jag sitter och skriver om detta klockan elva på kvällen...eller aa varför skulle jag inte göra det?

Nu ska jag iallefall röra på fläsket och ta mig mot sängen. Hörs amigos!

Hade verkligen en jätte trevlig och rolig kväll! Härligt att träffa alla vänner igen. Det är skönt att höra att vissa är lite halv deprimerade över den kommande hösten, att vissa tycker sommaren gick för fort och att en del var trötta på livet i allmänhet. Man känner sig inte så ensam då.

Min klocka ringer om typ 6 h så jag borde släcka lampan nu. Imorgon väntar jobb, sedan en fika med en mycket god vän och efter det får vi se vad kvällen har att erbjuda.

För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Var inte rädd, Jag går bredvid dig.

Hemma efter en sjukt mysig helg i bohuslän. Jag rekomendera starkt till alla er där ute att besöka denna vackra plats. Det liksom kvittar hur vädret är, eller vad man hittar på. Allt som räknas det är vem du är där med. Vem du dricker din kopp med te, vem du skratta med, vem du ser på film med, vem du är så förälskad i att varje ord han säger gör att du svävar på moln. Du som aldrig älskat någon på det sättet kanske inte vet vad jag pratar om. Så jag antar att jag slutar här.

Jag är en periodare. Det kvittar vad det gäller. Det kan vara träning, nyttighet, TV tittande, böcker eller en som städar klinisk även när det gäller bloggnade. Jag kan inte blogga om jag inte känner för det och jag märker att bloggen blir mer och mer ett sätt att får ut min tankar, kanske därför jag låste den så att bara några få personer kan läsa den. Jag är så rädd att jag ångra det jag skriver, att jag såra någon utan av liksom veta det. Eller att jag skriver ut för mycket känslor att jag skäms dagen efter. Hmm...men jag kan inte sluta. Jag måste skriva. Utan det blir jag tokig. Så jag antar att jag chansar.

Ta hand om er

Måndag. Idag har man inte bidragit mycket för denna värld. Faktiskt inget alls. Kanske kan vara nyttigt ibland. Jag är verkligen inne i någon såndär period då man liksom har svårt att koppla av. Jag blickar hela tiden framåt. Har svårt att vara i nuet. Jag har svårt att veta vad jag vill. Buhh inte lätt att blir vuxen.

Just nu är jag barnvakt. Mysigt! Ska visst mata den lilla med gröt nu. Fick ett sms av Jullan innan, så ikväll blir det väl en sväng till Donken.

Amanda ska på något sätt lyckas göra den här dagen till en rolig dag. Men just nu ser den ganska tragisk ut. Jag menar ALLA, alla mina vänner är iväg. Jag har ingen bil så jag kommer ingenstans. Läge att åka ut till Rydaholm? Kul att han jobbar bara…

Haft en bra dag? Min har varit helt okej. Var en runda hos Mia där även Julia var. Var sällskapssjuk och framför allt uttråkad. Efter en stund cyklade jag ner till farmor, städade och åt våfflor. Jag åt så mycket att jag tappade räkningen vilket jag anser inte är okej!

Nu sitter jag och kollar på Allsång på Skansen. Kan kvällen kännas mer deprimerande än så här? Svårslaget. Mitt enda sällskap är min 7 åriga kanin som för länge sen tappat sin livsglädje.  Aja det är ju något form av sällskap

Jag har iallafall laddad upp med lite gott inför kvällen. Får väl sätta på någon film och bara slappa. Anton och Erik kommer eventuellt hem lite senare sen och sällkapa mig.



Nyttigt för själen

Jag har just insett att min höst kommer blir väldigt annorlunda mot att andra höstar. Jag vet inte om jag kommer har ett jobb, jag vet inte vad jag kommer göra på dagarna men en sak vet jag och det är att några av mina vänner flyttar till Norge och min pojkvän flyttar till London. Om jag ska vara ärlig så skiter jag nog i mig. Ja menar, jag bor hemma så jag klara mig liksom, jag överlever. Min moder ger mig mat och min far sticker säkert till mig lite pengar när helgen kommer. Men jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska klara mig utan Mathilda och min Simon.

Jag vill inte tänka på hur kvällen innan du åker till London kommer vara. Jag kommer förmodligen gråta mig till sömns. Att veta att jag inte kan hålla om dig när jag vill, att inte kunna åka den tråkiga vägen till ditt hus, att inte träffas när vi vill kommer vara hemskt. Jag tror seriöst att jag kommer blir deprimerad. Jag vill vill vill vill vill inte tänka tanken. För så fort jag tänker på det vill jag bara gråta. Jag vill att du ska åka, klart jag vill! Det är din dröm och jag stöttar dej i allt! Jag ska klara det här, vi ska göra det! Allt vi gör tillsammans blir så speciellt då jag vet att det är en begränsad tid som du är här. Den här sommaren har jag bara känt förälskelse. Jag har njutit av varje dag med dig. Jag älskar dej!

Nu sitter jag här i mitt vardagsrum själv. Mor, far och bror har åkt iväg till Halmstad och ska vara där hela veckan. Jag hatar att vara själv. Hatar tystnaden och känner mig lite smått övergiven. Ikväll ska jag iallafall vara med lite brudar så jag behöver inte vara ensam så länge, vilket känns bra!

Helgen har varit bäst! I fredags varjag på RIX i Växjö. Faktiskt riktigt roligt! Någorlunda bra artister tycker jag allt att det var. Det är även roligt att umgås med lite blandat folk. Vakande upp klockan halv elva hos Simon på lördagen. Otroligt skönt att sova ut. Har som sagt varit en av de mest intensiva och den jobbigaste veckan på länge. Gjorde inget vettigt den dagen. Bara tog det lugnt. Behövde nog det. På kvällen var det grillning hemma med lite släkt.

Ska verkligen försöka blogga mer den här veckan. Som ni kanske har märkt har jag satt lösen på bloggen. Tänkt börja blir lite mer privat och kände att jag ville har lite koll på vilka som läser!