.

Jag har just insett att min höst kommer blir väldigt annorlunda mot att andra höstar. Jag vet inte om jag kommer har ett jobb, jag vet inte vad jag kommer göra på dagarna men en sak vet jag och det är att några av mina vänner flyttar till Norge och min pojkvän flyttar till London. Om jag ska vara ärlig så skiter jag nog i mig. Ja menar, jag bor hemma så jag klara mig liksom, jag överlever. Min moder ger mig mat och min far sticker säkert till mig lite pengar när helgen kommer. Men jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska klara mig utan Mathilda och min Simon.

Jag vill inte tänka på hur kvällen innan du åker till London kommer vara. Jag kommer förmodligen gråta mig till sömns. Att veta att jag inte kan hålla om dig när jag vill, att inte kunna åka den tråkiga vägen till ditt hus, att inte träffas när vi vill kommer vara hemskt. Jag tror seriöst att jag kommer blir deprimerad. Jag vill vill vill vill vill inte tänka tanken. För så fort jag tänker på det vill jag bara gråta. Jag vill att du ska åka, klart jag vill! Det är din dröm och jag stöttar dej i allt! Jag ska klara det här, vi ska göra det! Allt vi gör tillsammans blir så speciellt då jag vet att det är en begränsad tid som du är här. Den här sommaren har jag bara känt förälskelse. Jag har njutit av varje dag med dig. Jag älskar dej!