.

Jag har panik. Jag har panik över vad jag ska packa ner i min väska, vad jag ska göra med mitt hår på fredag? Ska jag locka det? Löshår? Är man kanske en fjortis då? Ack å ve. Det kvittar vad man gör här i livet. Det är ju trots allt jag som är huvudrollen i mitt eget liv därför blir små bekymer ibland gigantiska för mej. För att inte tala om hösten?!!!!!!! Det är panik om något. Jaja. Det är nog bara luta huvudet mot kudden så ordna nog sej allt med tiden ändå tror jag.

Sedan alla dessa studenter i stockholm. Joo jag vet, det är en rolig dag för er! Men nu har detta pågått i 2 veckor ungefär och man känner i luften att alla tycker inte det är lika kul längre som måste höra detta varje dag. Om vi säger såhär. Studenten i VMO där uppskattas det för den är EN gång om året. Här har det varit varje dag i ca två veckor. Tjusningen försvinner lite liksom.

Nu ska jag försöka packa ner lite till. Så himla tråkigt och framför allt en skum känsla att jag faktist flytta hem om nästan exakt en vecka. Så förlåt familj och vänner om jag kommer vara ett psykfall nästa helg och veckan därpå. Men jag kommer sakna dessa barn så otroligt mycket. Börja nästan gråta bara jag tänker på det.

Hejsvejs lingonpastej!